Det senaste..
Enkel men fin.
Fråga mig på ask då.
Fråga fråga fråga!
http://ask.fm/juliaporsmyr
Its time to remember what its like to feel alive.
Utmattad. Jag är så obeskrivligt tom samtidigt som mitt huvud går på högvarv. Nu har jag tagit mina mediciner och ska sova.
Godnatt.
Lite update.
Idag var det möte igen med min läkare.
Fick en till medicin och dom kommer låta mitt antidepressiva sitta kvar + den nya samtidigt som dom kommer sätta in lamictal eller lithium om några veckor.
Det känns bra.
Jag ska börjas utredas för adhd,
dom tror jag är dubbeldiagnoserad och det tror jag också, så det är bara att se vad som händer.
Eller jag har ju depression, ångeststörning och borderline men nu pratas det också om ADHD. Så det blir väl 4 men ja ni fattar. Min kille har alltid sagt att jag har det så får se vad som händer.
Jag har inte självskadat mig sen min överdos och det ger mig lite ångest. Vad ska jag göra utan min självskada?
Nu är jag påväg tillbaka till mbc och efter lunch ska jag till stallet.
En konstig fråga?
Fick en kommentar av en tjej som skrev såhär;
Hej, jag undrar varför du skriver om Magelungen som att dom har så sjukt stränga regler, eller dom kanske har ändrat reglerna så att dom har blivit strängare? Jag har själv nämligen bott där.
Då undrar jag vad du menar. Jag vet inte när du bodde här men påstår du att jag ljuger om deras regler? Och sen undrar jag vad du menar efter jag tror aldrig jag ens har skrivit om deras regler. Jag vet inte när du bodde på mbc, och om du bodde här på söder eller i farsta, eftersom det är väldigt stor skillnad på dom instutitionerna. Bland annat för att söder är privatägdt. Så du kan gärna svara vad du menar!
Men du kan stå igen, även fast du ramlade för allt som inte dödar dig, gör dig bara starkare så fortsätt bygga fast det fattas nån pusselbit för bland allt skit, finns det alltid nånting positivt.
Now.
Happy.
För första gången på länge kan jag på riktigt säga;
Jag är lycklig. ♡
.
Utnyttjar min svaghet till hundra. Dom vet att om dom öppnar den golvbrunnen så ramlar jag ner liksom. Om jag mådde bra så kanske jag och martin skulle haft det bättre och mina föräldrar kanske inte skulle vara i en pågående skiljsmässa just nu. Om jag inte var sjuk så kanske min familj skulle vara lycklig och martin skulle orka vara tillsammans med mig. Allt är mitt fel. Jag räcker aldrig någonsin till. Försöker stå alla till lags och tillslut tappar jag mig själv. Vem är jag? Utåt är jag bara som alla andra vill att jag ska vara. Men ser någon någonsin det groteska svarta inuti mig? Dom vidriga råttorna i mig som klöser sönder min bröstkorg. Ser någon MIG? Jag är aldrig tillräckligt bra för någon annan och då är jag heller inte tillräckligt bra för mig själv. Jag är rutten. Jag är inte värd någonting i den här världen. Jag känner mig så utnyttjad och använd. Jag känner mig så dålig och värdelös. Jag orkar inte ens kämpa för någon annans skull längre.
Jag. Vill. Faktiskt. Bara. Dö.